Etiketter

,

Tennisarmbåge (lateral epicondylos)

Tennisarmbåge är något som kanotister kan råka ut för. Följande text handlar om det och är ganska faktafylld. Jag tror dock att det kan vara bra att veta vad som diskuteras.

Tennisarmbåge har väl de allra flesta hört talas om, men vad är det och vad kan man göra åt det? Tennisarmbåge är väldigt vanlig och något jag ofta stöter på i kliniken. Patienten berättar om en till början molande smärta som efter hand blir mer intensiv. Smärtan kan vara huggande så att man tappar saker. Typiska tecken är att det blir svårt att lyfta tex en kaffekanna eller matkassar då det kraftigt uppstår en intensiv smärta så att man kan tappa föremålet. Smärtan utspringer från utsidan av armbågen och kan stråla ner mot handryggen, ibland kan det även stråla lite upp i överarmen men det är ovanligt. Om det inte är så allvarligt så känns det inget i vila utan då man lyfter handleden uppåt (dorsalflekterar) tex då man lyfter datormusen från bordet, eller böjer i armbågen mot motstånd. Musklerna som aktiveras vid detta problemet går över två leder, handleden och armbågsleden. Därför kan problemet uppstå vid olika rörelser från både armbåge och handled. Om problemet ignoreras så kan det fortgå upp till två år. Det är ett knepigt problem och ganska svårbehandlat. Fast om behandlingen startar tidigt så blir det lättare att bli av med det. Problemet är dock att armen alltid är aktiv och det är svårt att vila aktuell muskulatur.

Tennisarmbåge eller lateral epicondylos är ett överansträngningsproblem (overuse). För stor belastning under för lång tid. Musklerna som blir överansträngda är två stycken och kallas extensor carpi radialis longus och extensor carpi radialis brevis. De har sitt ursprung på överarmen (humerus) och fäster på basen av handens metacarpalben 2 och 3. smärtan eller överansträngningen kan komma från fyra olika ställen varav det absolut vanligaste stället (över 90 %) är från extensor carpi radialis brevis ursprung på marga lateralis condylis ?

När överansträngningen uppstår blir det bristningar av muskel/sen strukturer och en initial inflammation uppstår. Därefter läker normalt en bristning. Vid tennisarmbåge har man upptäck att den långvariga smärtan inte är en inflammation utan ett ärrproblem. Man har sett en ökad inväxning av små blodkärl och smärtnervfibrer in i muskelsenan. Vid aktivering av muskeln så drar man i ärret och smärta uppstår. Då ärret uppstått ligger muskel/senfibrerna huller om buller istället för parallellt. Detta är orsaken till att det inte hjälper ett behandla tennisarmbåge med antiinflammatorisk medicin. Det som istället behöver göras är att försöka forma om ärret så att fibrerna ligger parallellt.

Det finns väldigt många olika behandlingstekniker men ingen som fungerar hundraprocentigt bra. En behandling som man nuförtiden mer börjar överge är cortisoninjektioner. Det ger ofta en ganska bra omedelbar effekt men smärtan tenderar till att komma tillbaka efter nån månad. Kanske pga att ärret är kvar. En del läkare provar att med skalpell forma om ärret. Det testas också att injicera scleroserande medel som skapar ny inflammatorisk process. Akupunktur brukar fungera hos en del personer. Stretching används men fungerar bäst som förebyggande medicin så fort problemet börjar komma. Att stretcha innan träning gör att man ev förebygger ett problem. Vid ett manifest ärr som varit i flera månader är effekten ringa eller tillfällig. Det jag brukar använda är tvära friktioner och Mills manipulation. Tvära friktioner är en massage på det affekterade stället då man med fingrarna masserar tvärs emot muskelfibrernas normala riktning. Detta för att bryta ärret och dess korsbryggor mellan muskelfibrerna samt öka blodcirkulationen. Mills manipulation är också ett sätt att med manipulation trasa sönder ärret. Manipulationen brukar ge väldigt bra resultat tillsammans med friktionerna. Efter en fyra, fem behandlingar varannan dag ger man hemövningar med excentrisk träning 3x15st ca 1-2kg. Helst ska man undvika rörelser som provocerar skadan.

Bra handledsvinklar!

Vid paddling kan man överbelasta extensor carpi radialis på flera olika sätt. I dragfasen kan muskeln få jobba mer än nödvändigt om draghanden vinklas uppåt istället för att hållas i rakt neutralläge. Samma problem kan uppstå om man med påskjutsarmen håller en paddel med stor vinkel och därmed vinklar upp handen vid påskjutet. Eftersom paddelrörelsen är en rörelse som utförs på samma sätt om och om igen så är det stor risk för överbelastningsproblem om man inte skonar utsatta leder och muskelfästen. Det jag försöker råda kanotister för att undvika tennisarmbåge är att hålla handleden rak och känna att draget i från underarmen fördelas jämnt på ovan och undersidan av underarmsmusklerna.

Annonser