Kanotister har sedan länge delat in sin träning i perioder under olika delar under året. Detta kallas periodisering och kan generellt sammanfattas som uppbyggnadsträning under hösten med mer uthållighetsträning och uppbyggande styrketräning. Därefter under vintern/våren övergår träningen i mer och mer intensiva pass för att under sommaren då tävlingarna pågår optimeras för att vara på topp. Då tävlingsperioden är över har man en kort icke paddlingsperiod för att därefter börja om. Detta är en väldigt förenklad version men som visar hur träningen ökar för att sedan minska både i mängd och intensitet.
I ännu en studie av Jesus Garcia-Pallarés från 2010 har man jämnfört två olika periodiseringsmodeller.
Performance changes in world-class kayakers following
two different training periodization models
10 världsklasspaddlare testades över två säsonger. Periodiseringsmodellerna var Traditionell (TP) och Block periodisering (BP). Den stora skillnaden mellan modellerna var den totala träningsmängden. I BP-modellen kör man hälften så mycket som i den traditionella.
Det man fann var att blockperiodisering (BP) är mer effektivt än Tradionell (TP) för att förbättra utförandet av högpresterande kanotister. Korta träningsperioder enligt (BP) där man använde hälften av den totala träningsvolymen, men med ~10% högre accumulerad träningsbelastning resulterade i mer effektiva träningsstimuli (ie. specifika paddlingsutförande).
